Lycklig utanpå men gråter inombords.





Vet inte vad ja ska skriva.
Vet inte vad ja ska göra.
Vet inte vad ja ska säga.
Ja vet inte längre vad ja ska göra.
Ångesten växer som fan.
Nästa vecka eller veckan efter de fösvinner ja, åker bort till ett ställe ja aldrig varit på förut.
Skrämmande, nya människor, ny miljö, allt kommer vara nytt för mig.
Ja hatar de.
Ja älskar de gamla, kompisarna, dom man redan känner, allt som e just nu.
Om de är den 10:e idag, så e mötet angående flytten om en vecka.
En vecka på mig att säga hejdå till alla ja älskar och bryr mig om.
Ja kommer aldrig klara detta.
Ångesten och paniken kommer ta över min kropp, min själ, mitt huvud och tillslut driva mig till något ja kommer ångra, ångra väldigt mycket.
Det kommer bli en sömnlös natt, precis som alltid.
Medicinerna hjälper mig för sömnen, men kan inte dämpa min ångest.
Ja klarar inte detta längre, de gör ja inte!
De känns som ångesten och paniken redan nu försöker driva mig till något ja kommer ångra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0